Inom vården hyllas det som är ”evidensbaserat”. Kort sagt betyder det att man strävar efter att använda metoder och liknande som man faktiskt vet gör nytta. Så är det självklart inte i skolpolitiken. I synnerhet inte i folkpartiets skolpolitik. Partiet som tidigare föreslagit säpo-övervakning av elever har nu presenterat ytterligare två briljanta tänkare: ett kommunalråd och en riksdagsledamot vill förbjuda eleverna att tala andra språk än svenska i skolan. Men varför stanna där? Bör man verkligen tillåta att eleverna tänker på vad som helst? Och bör elever tillåtas ha böcker som de själva valt (kan lösas genom att fp´s förslag om en litteraturkanon – en ”måstelista” över böcker som alla bör läsa – genomförs hårdhänt)? Nu är förslaget om språkförbud självklart till för att hjälpa de ”stackars invandrarna” som inte lär sig svenska. Visst. Frihet är slaveri. Krig är fred. Hoppas folkpartisterna lägger till George Orwells ”1984” på sin måstelista: den kan ge många hjälpsamma tips till FörbudsPartiet nr 1.
Jag är inte helt helt insatt, men brukar man inte se de gamla språkförbuden som man hade i norr förr som något väldigt fult och som nutida svenskar skäms för? Förstår inte om folk tycker det här nya förslaget är bättre.
Jo, så är det. Jag såg också någon språkforskare på nyheterna som sågade fp-förslaget av bland annat det skälet. Förutom att det var ovärdigt ett fritt och öppet land så hade det negativa effekter både på språkutveckling och på kunskapsutveckling hos de barn som drabbades.